Someone who makes you happy

Välkomna energitjuven!

Välkomna energitjuven!

Kanske har du också hört talas om dem – energitjuvarna. En sådan brukar definieras som en person som suger energi och kraft ifrån dig likt en vampyr, och som får dig att i mötet med vederbörande, känna dig trött, förvirrad och ledsen. Det är en person som är mycket självupptagen, och inte har förmågan att se eller föreställa sig andras behov och därmed heller inte är medveten om när de skadar andra människor. Men – är inte det här bara ett nytt namn för något som alltid har funnits? En ny etikett på människor som agerar ut sin ångest, oro och rädsla som de inte klarar av att kännas vid och än mindre hantera själva? Och ett namn som kan verka som en ny distanserande ”diagnos”, för den som blir utsatt?

Omedvetna och elaka människor har alltid funnits. Frågan är och förblir hur vi hanterar dem och vad vi har för strategi inför det. Skyller vi bara ifrån oss med ett konstaterande av att vi stött på en energitjuv – ”Jädra typ!” – och därför mår så dåligt som vi gör och stannar kvar i offer-rollen – så missar vi det väsentliga. Nämligen lärdomen om vår egen, för tillfället, begränsade förmåga att själva ta ansvar och ha kontroll över vår egen energi. Ur det perspektivet blir vår reaktion på ”energitjuven” en spegling över vad vi står i vår egen utveckling och därmed en sporre att ytterligare och än mer ta kontrollen över utmaningar vi ställs inför – inklusive de energivampyrer som kommer i vår väg. Jag är alltså absolut övertygad om att vi precis får de erfarenheter vi behöver och aldrig någonsin kan hamna i en situation utan att där finns en lärdom.

Utifrån det resonemanget kan vi istället, med lite distans till händelsen, faktiskt tacka för upplevelsen som gjort oss medvetna om ”sållet” och den bristande klarsynen i vår egen personlighet. Det är logik och attraktion det handlar om. Lika dras till lika, kaka söker maka. Ett resonemang som bör föras utan skuldbeläggande. Så svårt och så tufft – och samtidigt så enkelt tror jag att det är.

Jag tror lika envist och uthålligt på att ljuset alltid är starkare än mörkret. Ju mer ljus som existerar, desto mindre biter mörkret – både inuti oss och utanför oss. Ju friskare vi är, ur denna bemärkelse, desto mer rinner det sjuka av oss. Vi tar inte åt oss, vi ger inte det sjuka onödig uppmärksamhet. Och skulle vi alla vara tillräckligt ”friska” i vår egen energi, så finns ingen jordmån för dessa energitjuvar, eftersom ingen verkligt frisk person i längden låter sig påverkas, styras eller manipuleras av vem eller vad som helst.

Den väldigt defensiva livshållning som jag tycker mig märka i sk.”new-age” – kretsar där man förordar att man skall och bör skydda sig mot ”negativ” energi och ”negativa” människor, skapar som jag ser det, istället det rakt motsatta. Att slösa energi och kraft på att skärma av sig, och därmed bli avtrubbad och avstängd på köpet är inte en lockande strategi för mig. Den mentala lagen - ”Det du fokuserar på växer” – är istället det verksamma botemedlet.

Inom inkatraditionens läror, som intresserat mig några år, finns varken benämningarna negativ eller positiv energi. Den beskrivs istället som tung eller lätt energi, och den traditionen lär också ut hur vi på ett enkelt och odramatiskt sätt kan handskas med energi. Vad som är tung energi för en person, är lätt för en annan och vice versa. Hur vi uppfattar en situation eller person, säger alltså mer om oss själva än något annat.

Självklart kan vi ju alla ibland bli överraskade och vara oförberedda på vad eller vem vi stöter på – och då självklart bli ”ansatta” och ur balans en kortare eller längre period. Själv får jag ibland i mötet med andra fysiska reaktioner som obehagskänslor, andningssvårigheter, plötslig trötthet, yrsel etc. Men numera så litar jag absolut till att dessa reaktioner är signaler och budskap till mig om något jag skall förstå –även om svaret ibland kan dröja – om både mig själv och den andra personen. Något som ofta efter en sådan upplevelse leder till insikter, avgöranden och befriande beslut för mig.

Och det är just därför jag tror att vi skall lyssna på vad de sätter igång i oss och välkomna dem – energitjuvarna.

~ Agneta Oreheim

Människor som älskar för mycket

Utmärkande drag hos människor som älskar för mycket

• De kommer från hem där deras känslomässiga behov som barn inte uppfylldes


• De försöker idag tillfredsställa detta ouppfyllda behov genom att själva bli vårdare


• De dras till känslomässigt blockerade människor som de vill försöka förändra genom sin kärlek


• De fasar för att bli övergivna och gör vad som helst för att förhindra att relationen bryts


• Nästan ingenting är för besvärligt, tidsödande eller dyrt om de kan "hjälpa" den de är bundna vid


• De är vana vid brist på kärlek i personliga relationer och är därför beredda att vänta, hoppas och vara till lags


• De är beredda att ta på sig mycket mer än 50 procent av ansvaret och skulden i relationen


• Deras självaktning är farligt låg och innerst inne tror de inte att de förtjänar att vara lyckliga


• De har ett förtvivlat behov av att kontrollera sina partners därför att de upplevt så lite trygghet i sin barndom. Deras strävan att kontrollera människor och situationer maskeras som "hjälpsamhet"


• I varje relation har de mycket närmare kontakt med sina drömmar om hur det kunde vara, än med verkligheten


• Möjligen är de även beroende av narkotika, alkohol, och vissa livsmedel, särskilt söta


• Genom att dras till människor med problem undviker de att ta ansvar för sig själva


• De dras inte till människor som är vänliga, pålitliga och intresserade av dem. Sådana tycker de är tråkiga.

Källa: Kvinnor som älskar för mycket av Robin Norwood

Kärleken är inte ett biståndsprojekt / Bob Hansson

Många morgnar börjar jag med följande mantra: "Det är inte den andra som ska rädda mig, det är inte den andra som ska ge mig frid. Jag är räddad. Jag har frid."

Som en påminnelse att jag i mina kärleksmöten inte är ett behövande u-land, det är inte en hjälpsändning jag är ute efter. Kärlek är inte ett biståndsprojekt.

Alltför ofta har jag lagt ut min kärlek på entreprenad. Jag har behövt känna mig älskad av en annan för att kunna älska mig själv. Jag har därmed varit beroende, avhängig. Det har varit en fruktansvärt bräcklig tillvaro där fundamentet för all min kärlek i vilket ögonblick som helst har kunnat dras undan.

Och har dragits undan.

Och så fort en relation har tagit slut, har jag inte bara känt mig övergiven av den andre, utan också ögonblickligen lämnat mig själv.

När den andra har slutat att älska mig, har jag av bara farten gjort samma sak. När jag som mest har behövt kärlek, har jag inte haft någon att ge till mig själv.

För fundamentet har varken varit Gud eller mitt eget hjärta, utan den andra människan.

...

Jag behöver andra människor. Jag vill behöva andra människor.

Men jag vill inte avkräva dem något som jag själv egentligen redan har. Och därmed befria varje annan människa jag älskar från ett ansvar jag själv undviker.

Jag är inte ett u-land. Kärleken är inte ett biståndsprojekt. Du är inte min hjälpsändning. Du är inte här för att ge mig något jag själv inte har. Du är här för att dela och leka i den kärlek som är långt äldre, ursprungligare och evig, än det möte vi två just nu delar.

...

Bob Hansson

Kärlekens energi: om mogna och omogna relationer

Man kommer aldrig undan det man har förträngt. Så länge en inre situation inte görs medveten, kommer den att omedvetet gestaltas i den yttre världen. Man iscensätter sitt inre i det yttre. Det är dessa pålagor som man måste bearbeta för att komma riktigt nära en annan människa och kunna leva ett kärleksfullt liv. Därför är det viktigt att bli medveten om sitt upprepningsbeteende. Vi har en tendens att upprepa de beteenden som vi är vana vid i vår uppväxtmiljö och vi kan fastna i ett mönster som inte är relevant i nuet. Att bli medveten betyder att man vet mycket om sig själv. Vi har alla stora inneboende resurser.
...

När jag kommit underfund med vad jag upprepar, kan jag förändra mitt mönster och bli fri att välja mitt eget liv utifrån min egen identitet. Man upprepar samma sak om och om igen tills man förstår vad man upprepar. Först då kan man ändra sitt förhållningssätt. Man kan säga att man upprepar för att bli fri. När vi blir fria från vårt upprepningsbeteende, kan vi även uppfatta fler nyanser hos andra personer. Vi känner oss mer levande och själen fylls av ro och glädje.

~ Ingalill Roos, ur Kärlekens energi: om mogna och omogna relationer