Välkomna energitjuven!


Välkomna energitjuven!

Kanske har du också hört talas om dem – energitjuvarna. En sådan brukar definieras som en person som suger energi och kraft ifrån dig likt en vampyr, och som får dig att i mötet med vederbörande, känna dig trött, förvirrad och ledsen. Det är en person som är mycket självupptagen, och inte har förmågan att se eller föreställa sig andras behov och därmed heller inte är medveten om när de skadar andra människor. Men – är inte det här bara ett nytt namn för något som alltid har funnits? En ny etikett på människor som agerar ut sin ångest, oro och rädsla som de inte klarar av att kännas vid och än mindre hantera själva? Och ett namn som kan verka som en ny distanserande ”diagnos”, för den som blir utsatt?

Omedvetna och elaka människor har alltid funnits. Frågan är och förblir hur vi hanterar dem och vad vi har för strategi inför det. Skyller vi bara ifrån oss med ett konstaterande av att vi stött på en energitjuv – ”Jädra typ!” – och därför mår så dåligt som vi gör och stannar kvar i offer-rollen – så missar vi det väsentliga. Nämligen lärdomen om vår egen, för tillfället, begränsade förmåga att själva ta ansvar och ha kontroll över vår egen energi. Ur det perspektivet blir vår reaktion på ”energitjuven” en spegling över vad vi står i vår egen utveckling och därmed en sporre att ytterligare och än mer ta kontrollen över utmaningar vi ställs inför – inklusive de energivampyrer som kommer i vår väg. Jag är alltså absolut övertygad om att vi precis får de erfarenheter vi behöver och aldrig någonsin kan hamna i en situation utan att där finns en lärdom.

Utifrån det resonemanget kan vi istället, med lite distans till händelsen, faktiskt tacka för upplevelsen som gjort oss medvetna om ”sållet” och den bristande klarsynen i vår egen personlighet. Det är logik och attraktion det handlar om. Lika dras till lika, kaka söker maka. Ett resonemang som bör föras utan skuldbeläggande. Så svårt och så tufft – och samtidigt så enkelt tror jag att det är.

Jag tror lika envist och uthålligt på att ljuset alltid är starkare än mörkret. Ju mer ljus som existerar, desto mindre biter mörkret – både inuti oss och utanför oss. Ju friskare vi är, ur denna bemärkelse, desto mer rinner det sjuka av oss. Vi tar inte åt oss, vi ger inte det sjuka onödig uppmärksamhet. Och skulle vi alla vara tillräckligt ”friska” i vår egen energi, så finns ingen jordmån för dessa energitjuvar, eftersom ingen verkligt frisk person i längden låter sig påverkas, styras eller manipuleras av vem eller vad som helst.

Den väldigt defensiva livshållning som jag tycker mig märka i sk.”new-age” – kretsar där man förordar att man skall och bör skydda sig mot ”negativ” energi och ”negativa” människor, skapar som jag ser det, istället det rakt motsatta. Att slösa energi och kraft på att skärma av sig, och därmed bli avtrubbad och avstängd på köpet är inte en lockande strategi för mig. Den mentala lagen - ”Det du fokuserar på växer” – är istället det verksamma botemedlet.

Inom inkatraditionens läror, som intresserat mig några år, finns varken benämningarna negativ eller positiv energi. Den beskrivs istället som tung eller lätt energi, och den traditionen lär också ut hur vi på ett enkelt och odramatiskt sätt kan handskas med energi. Vad som är tung energi för en person, är lätt för en annan och vice versa. Hur vi uppfattar en situation eller person, säger alltså mer om oss själva än något annat.

Självklart kan vi ju alla ibland bli överraskade och vara oförberedda på vad eller vem vi stöter på – och då självklart bli ”ansatta” och ur balans en kortare eller längre period. Själv får jag ibland i mötet med andra fysiska reaktioner som obehagskänslor, andningssvårigheter, plötslig trötthet, yrsel etc. Men numera så litar jag absolut till att dessa reaktioner är signaler och budskap till mig om något jag skall förstå –även om svaret ibland kan dröja – om både mig själv och den andra personen. Något som ofta efter en sådan upplevelse leder till insikter, avgöranden och befriande beslut för mig.

Och det är just därför jag tror att vi skall lyssna på vad de sätter igång i oss och välkomna dem – energitjuvarna.

~ Agneta Oreheim