Build the house that rings your bell!
Att göra det vi brinner för... och det vi tror på är så viktigt. Att syssla med det där som får vår inre klocka att ringa... Läs mer!
Anne Solveig Elmberg, Gudinnerummet
Juvel i Gudinnerummet
Att göra det vi brinner för... och det vi tror på är så viktigt. Att syssla med det där som får vår inre klocka att ringa... Läs mer!
Anne Solveig Elmberg, Gudinnerummet
The Wave and The Ocean
THE WAVE AND THE OCEAN -
Is Nonduality All About Getting Rid of the Separate 'Me' ?
Many people believe that the ‘individual self’ is what they really are, and they ignore the space, the openness, the vast ocean of Being in which the ‘individual’ arises. They identify exclusively as a ‘separate person’ and never stop to ask if that is what they truly are.
You have taken yourself to be a separate wave in a vast ocean. You see yourself as a little person in a vast ocean full of other people. You see yourself as an individual in a world which is fundamentally separate from you.
But of course, the ‘separate wave’ in the ocean is not really ‘separate’ from the ocean at all. The ‘separate wave’ is really just the ocean appearing temporarily as a wave. The wave is actually one-hundred percent water, and so in essence, it’s the same as the ocean.
And so really there is no ‘separate wave’ at all. There only appears to be a separate wave. The wave is in appearance only. It is a temporary appearance of the ocean.
You – what you take yourself to be – the person, the character, the ‘me’, only has existence as an appearance, a story appearing now in boundless Being, a story which is ultimately not separate from Being.
Now, some nonduality teachings make it sound like the appearance of the separate person is a problem and we should get rid of it.
But who is going to get rid of the wave in the ocean? The wave? How can the wave get rid of itself?
This is one of the traps that people fall into when they identify themselves as being ‘spiritual seekers’. They think that they need to get rid of the wave in order to reach the ocean, and there seem to be a lot of spiritual teachers and gurus out there who believe the same thing. Some spiritual teachers implore you to ‘kill the ego!’ or ‘destroy the mind!’ or ‘get rid of the self!’ and miss the fact that the attempt to kill the ego is that very ego, and the effort to destroy the mind is the mind, and so on…
The point is, the wave is already fully ocean. Any attempt to get rid of the wave is the wave attempting to get rid of itself.
Years ago, when I was a very serious and intense spiritual seeker, I tried desperately to get rid of Jeff, the character, the person. But this attempt ultimately ended in failure and frustration, because I was trying to get rid of something that wasn’t actually there! I was fighting an illusion, and when you fight an illusion, you are assuming that the illusion is real. What you fight, you give life to. What you resist, persists, as they say.
You don’t need to get rid of an illusion. To expose the illusion as an illusion (literally, to enlighten the illusion) is enough. To expose an illusion is to end it.
And so the attempt to destroy the ego, transcend the mind, kill the self, get rid of the ‘me’ – in other words, the spiritual search – is really just a war with life. It’s water fighting water.
Luckily, my spiritual seeking failed. And in that failure, this other possibility shone through - a possibility that went beyond seeking and finding, beyond ‘me’ getting what ‘I’ wanted, beyond my personal desire to become an enlightened non-person. Beyond the seeker and the sought, there was – and is - only unconditional love…
Nonduality does not mean ‘not-duality’ – that would be completely dualistic! In reality, nonduality includes (the appearance of) duality, because it is everything. It is nothing – no-thing – and it is everything.
Ultimately, nonduality appears as duality. They are one and the same. Then you can’t even speak of ‘nonduality’.
In other words, the appearance of the separate wave is not a problem for the Ocean. The appearance of your life story is itself a perfect expression of Being. In this unconditional love, nothing is denied.
And so it was never about getting rid of Jeff. It was always about falling in love with Jeff, and through him, everything…
This is beyond comprehension, and yet it is as simple as breathing, right now.
And these words fall back into the ocean....
~ Jeff Foster
http://www.lifewithoutacentre.com
If you knew
If you knew how important you are, you would shatter
into a million pieces and just be light.
~ Byron Katie
Jag ger mig kärlek
Jag ger mig kärlek
när jag smörjer in min kropp och låter beröring och omsorg ta tid
Jag ger mig kärlek
när maten jag äter står i samklang med min kropp såväl som med jorden
Jag ger mig kärlek
när jag gläds lika mycket åt mitt Nej som åt mitt Ja
Jag ger mig kärlek
när jag minns att idén om att andras behov är viktigare än mina är en kvarleva från barndomen
Jag ger mig kärlek
när jag visar hela mig inför (utvalda) andra
Jag ger mig kärlek
när jag låter min inre och yttre skönhet komma ut och få bli sedd
Jag ger mig kärlek
när jag tillåter gamla känslor som suttit kvar i kroppen att komma upp till ytan och befrias
Jag ger mig kärlek
när jag ”rensar i röran” och bara behåller det som tilltalar ögat, hjärtat eller sinnet
Jag ger mig kärlek
när jag inte låter rädslan för mitt eget och andras dömande krympa det jag vill göra och uttrycka
Jag ger mig kärlek
när jag ser att vi är inte mer än, och så mycket mer än, människor
Jag ger mig kärlek
när jag inte rusar in i något, fortare än mina känslor kan hänga med
Jag ger mig kärlek
när jag låter mig bli sedd av andra, i min sårbarhet, rädsla, styrka, helhet
Jag ger mig kärlek
när jag städar mitt hem, som ett yttre uttryck för omsorgen inuti
Jag ger mig kärlek
när jag ber om hjälp, och ger en annan tillfälle att ge hjälp
Jag ger mig kärlek
när jag inser att vi alla är beroende av varandra på tusentals sätt och att jag inte måste eller ens borde kunna klara allt själv
Jag ger mig kärlek
när jag undersöker om de tankar som tynger och begränsar verkligen är sanna
Jag ger mig kärlek
när jag låter bli att försöka förändra mig eller någon annan och öppnar hjärtat för oss precis som vi är, här och nu
Jag ger mig kärlek
när jag har tålamod med att förändringar tar tid och också ser vinsten i långsamhet
Jag ger mig kärlek
när jag behåller relationer där det finns en ömsesidighet och balans mellan att ge och ta
Jag ger mig kärlek
när jag låter plantera träd runt Victoriasjön och skriver brev till kvinnor i Rwanda
Jag ger mig kärlek
när jag befriar min kropp från spänningar och gamla känslominnen genom andning, rörelse och beröring. Min kropp älskar det!
Jag ger mig kärlek
när jag låter min röst sjunga ut helt och fullt och lämnar efter sig total närvaro i kroppen
Jag ger mig kärlek
när jag tar mig själv på allvar och varken förminskar eller förstorar det som hänt i mitt liv
Jag ger mig kärlek
när jag känner och uttrycker mina behov och känslor utan att försöka fly undan genom andliga idéer och koncept
Jag ger mig kärlek
när jag driver med mig själv på ett medkännande, istället för nedsättande, vis
Jag ger mig kärlek
när jag röjer i garderoben och bara behåller det som känns helt rätt
Jag ger mig kärlek
när jag låter oron eller tomheten i kroppen få tala istället för att tysta den med mat eller shopping. Hur kan jag ge mig näring på andra sätt?
Jag ger mig kärlek
när jag söker och väljer det som får hjärtat att sjunga
Jag ger mig kärlek
när jag renar min kropp från gifter
Jag ger mig kärlek
när jag hellre tar den eventuella besvikelsen över en annans nej än stannar i rädslan för att bli besviken eller känna mig avvisad
Jag ger mig kärlek
när jag slutar ta för givet att andra vet mer än mig, om mig
Jag ger mig kärlek
när jag kan se på mina och andras försvar och strategier med förståelse och medkänsla, till och med kärlek
Jag ger mig kärlek
när jag är villig att ta ansvar för mig och mitt liv, oavsett vems ”fel” det var
Jag ger mig kärlek
när jag mediterar
Jag ger mig kärlek
när jag är öppen för att ta in andras uppskattning och för att se om deras kritik kan lära mig något
Jag ger mig kärlek
när jag lyssnar på kroppens smärtsignaler direkt istället för till rösten som säger ”bara lite till”
Jag ger mig kärlek
när jag omger mig med böcker, musik, CD-böcker och vänner som ger näring åt själen
Jag ger mig kärlek
när jag släpper kontrollen över andras bild av mig
Jag ger mig kärlek
när jag tillåter mig att drömma
Jag ger mig kärlek
när jag fortsätter att se in i ett par kärleksfulla och accepterande ögon trots att försvaren faller och rädslan över att faktiskt gå att älska väcks
Jag ger mig kärlek
när jag tillåter mig att slappna av i och njuta av det ”operfekta”, kaotiska, levande
Jag ger mig kärlek
när jag fokuserar på mina inre förändringar istället för att förlora mig i de yttre omständigheterna
Jag ger mig kärlek
när jag välkomnar avundsjuka som en signal om min egen längtan
Jag ger mig kärlek
när jag sätter fokus på allt jag har att vara tacksam för
Jag ger mig kärlek
när jag verkligen lyssnar på hur jag talar om och till mig själv
Jag ger mig kärlek
när jag vågar tala om för min omgivning just hur mycket och varför jag uppskattar dem
Jag ger mig kärlek
när jag inte säljer ut mig själv för att någon ska vilja ha mig
Jag ger mig kärlek
när jag lär känna mig själv på djupet – genom att skriva, se på mina drömmar, meditera, delta i terapeutiska kurser
Jag ger mig kärlek
när jag ger till andra, från ett fullt hjärta
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)